Han letar upp kidnapparna!

Han letar upp kidnapparna!

Läs om: Hur Mbozi Assumani riskerar sitt liv i urskogen! 

Säkerhetsläget i Kongo-Kinshasa gör att svenska Utrikesdepartementet avråder ”icke nödvändiga resor” dit.
Mbozi Assumani befinner sig just där.

När jag sitter vid köksbordet hemma hos Birgitta Stenman och hennes man Paul i trygga Göteborg är det två världar som möts tack vare modern teknik. De hjälper mig översätta till och från swahili. Den man som jag skall intervjua är en hjälte på riktigt.  En hjälte är – ”En beundransvärd person som vågar gå utanför sin egen trygghetszon och utföra stora, viktiga saker för andra”. Av Birgitta får jag reda på att han nu måste stå utanför ”det gula huset” på sjukhusområdet för att det är bra mobiltäckning just där.  

Pastor Mbozi, vem är du för den som inte känner dig?
 – Jag är pingstpastor på Lemera, södra Kivu, Kongo-Kinshasa. Jag växte upp här runt Lemera. Min pappa var evangelist och arbetade tillsammans med de första missionärerna på 1920-talet t.ex. Linnea Halldorf.

Hur var det med din skolgång?
 – Jag gick i skola sex år. De första fem åren här på Lemera.

Vad gjorde du när du var ledig från skolan?
 – Då vaktade jag korna.

Fanns det vilda djur som ville komma åt korna?
 – Jo, det var bl.a. ett hundliknande djur som var ute efter att dia korna. På det sättet stal de mjölken från oss!

Hur fick du bort de vilda djuren?
 – De var rätt skygga, men jag hade en käpp och en stor kniv, en machete! En gång blev jag skadad och hamnade på sjukstugan här i en halv månad. Då tog mama Zelma (Pettersson) hand om mig och andra patienter. Hon gav mig mjölk och mat. När jag såg det hon gjorde tänkte jag – det vill jag göra när jag blir stor. Jag var ofta på sjukstugan och hälsade på under lediga dagar.

Trots alla rykten – hur är det idag på Lemera?
 – Idag är det lugnt och fridfullt här. På vägen hit ringde jag och önskade en kopp kaffe när jag kom fram. Nu sitter jag här tillsammans med doktor Freddie och äter bulle och sockerkaka bakade efter svenska recept!

Grupperna som bråkar – är de i närheten?
De är uppe i bergen och i dalarna där de kan gömma sig.

Hur långt är det dit fågelvägen?
 – Ungefär fyra kilometer. De rör sig hela tiden så det är svårt att veta exakt var de befinner sig.

Är det sant att du har letat upp dem för att prata med dem?
Det är sant! Jag sökte upp dem för ett tag sedan när de hade kidnappat en läkare som arbetar 2 mil härifrån. Jag gick till deras läger. Jag sa till dom att Gud har inte skapat er för att bo som vilda djur i urskogen. Gå hem istället. Jag ville ta dem i handen och leda hem dem till sina familjer igen. Men de springer iväg och gömmer sig. De har i alla fall lyssnat på mina ord!!!

Hur gick det med läkaren?
 – De släppte honom samma natt. Med honom lämnade de en gravid kvinna som blev tvungen att bli förlöst med kejsarsnitt. Det skulle läkaren göra.

Entreprenörsutbildningen, (som vi stödjer genom vår second handbutik) hur tänker du omkring den?
 – Det är viktiga saker som vi fick reda på av de som var här. Nu väntar vi på att praktiska saker skall hända och att de skall komma hit och undervisa.

Jag har hört att kassava växer bra på Lemera, stämmer det?
 – Vi har problem med skadedjur på gamla odlingar. Vi behöver sticklingar med nya gener.

Vad kan kvinnorna odla och sälja?
Här växer det mesta bra. Sötpotatis, bergsris, hirs och kål. Alla grönsaker kan odlas fram i dalarna.

För oss i Mölndal är du en hjälte! Vad säger du om det?
 – Det är Guds kärlek som tvingar oss att bekämpa olika orättfärdigheter här t.ex. sexuellt våld. Det är Guds kraft som i så fall gör oss till hjältar!

Intervju: Roland Lindal