Till kyrkan i alla känslolägen!

Till kyrkan i alla känslolägen!

Jag visste det egentligen tidigare. Men ibland blir man påmind på allvar. Jorden kryllar av riktigt go’a och sköna människor. Två av dem hade jag förmånen av att träffa igår kväll i kyrkans samtalsrum. Eva och Lars Aspelin öppnade upp och bjöd på sig själva som prästkragar för vårsolen.

Eva, kan du presentera dej kort?
– Jag är en trygg och omtänksam ”missionare” från Nässjö. Idag arbetar jag på Sahlgrenskas hudklinik.

Hur hamnade du på västkusten?
– 1997 reste jag till Kongo-Brazzaville för en treårsperiod. Inbördeskriget som bröt ut samma år satte stopp för detta. Jag tvingades därför åka tillbaka till Sverige efter ett halvår och hamnade så i Göteborg. Mölndalsbo blev jag för tre år sedan.

Lars, vem är du för den som inte känner dej?
– Jag är frölundagrabben som utbildade sig till byggnadssnickare och inredningssnickare. Sedan 1994 har jag arbetat på Volvo. Jag är provtekniker i vindtunneln.

Vad gör man där?
– Det är hemligt. Men jag kan i alla fall säga så mycket att det blåser friskt, både varmt och kallt på jobbet!

Har ni några fritidsintressen?
”Du har ju tränat mycket karate Lars!” blir Evas snabba kommentar.
– Ja, jag har tränat kampsport i 25 år, fyller Lars i. Men förra året fick jag ett rejält uppvaknande.

Vad hände då?
– Jag fick en hjärtinfarkt. Mitt stressfyllda liv höll på att kosta mej livet. Som genom ett Guds under överlevde jag. Mitt hjärta läkte på otroliga fem veckor. Deta förvånade stort min doktor som efter den korta tiden inte hittade minsta tecken på skada. Jag känner att jag fick mitt liv tillbaka!

Du fick ditt liv tillbaka! – Hur menar du?
Jag har fått ”släppa masken” som jag burit på. Jag kan idag skratta, skämta, dansa och gråta. Vara en seriös 50-åring och en barnslig 15-åring.

Eva – vilka är dina fritidsintressen?
Jag har alltid älskat att skapa. De senaste åren har jag målat i både akvarell och olja. Så just nu är det måleri och fotografering som gäller.

Temat för detta församlingsblad är en önskan ”att ta människors frågor på allvar”. Hur tänker ni omkring det?
Lars – Jag känner att jag kan komma till kyrkan i alla känslolägen. Man kan komma både glad och ledsen. Man blir varmt välkomnad hur man än känner sig. Det betyder mycket för mej. Vi är som en stor familj.
Eva – Det är en öppen gemenskap för alla.

Ni beskriver Pingstkyrkan som en välkomnande och varm gemenskap. Kan ni förklara det närmare för den som aldrig varit här?
Lars – Man får ”verktyg” att hantera den hårda verkligheten som livet innebär.