Tillbedjan är verklighetsterapi

Tillbedjan är verklighetsterapi

INTERVJU MED JEANETTE ALFREDSSON, ÖCKERÖ

Vem är du Jeanette?
Jag är en kaffeälskande norrlänning och trebarnsmamma, bosatt på Öckerö och gift med Pär. Jag arbetar som matte-, NO- och tekniklärare, frilansande sångerska, lovsångsledare och föreläsare. Jag är född och uppvuxen i Lappland, i Malmberget, en ort som snart inte finns mer pga malmbrytningen. Jag är inte uppvuxen i ett kristet hem. Jag fick grunden till min tro i Svenska kyrkan, blev frälst i Pingstkyrkan och tillhör nu Equmeniakyrkan. Jag har alltid sjungit men det var inte förrän jag blev frälst som 17-åring som jag hittade mål, riktning och mening med min sång.

Vad är då mål och meningen med din sång?
Jag älskar att tillbe med musik och att se hur människor blir berörda av Gud genom musik och hur tillbedjan förändrar attityder och transformerar hjärtan. Sång och musik är min passion och min gåva. Det är genom den som jag vill ära Gud och betjäna människor och församlingen.

Hur skulle du definiera tillbedjan?
Tillbedjan är verklighetsterapi och en inre inställning mitt i livets omständigheter. Ytterst handlar det om att ge Gud ära och respons för det han redan har gjort. Vi är skapade av Gud och allt skapat är till Hans ära. När vi tillber ger vi Gud ära därför att Han är värd det, Han har räddat oss, gett oss nytt liv, förlåtit våra synder, älskat oss först, lossat våra bojor, Han är livet, sanningen, vägen. I tillbedjan impregneras vi av Gud, av Hans ord och sanningar och fokus och prioriteringar får sin rätta plats.

Du har nyligen släppt en lovsångsskiva, kan du berätta något om den?
Skivan heter ”Alla dagar” och ingår i lovsångsabonnemanget ”Davids hjärta”. Den innehåller tio sånger som rymmer alla dagar, hela livet, sånger som kan ackompanjera livets resa genom både glädje och sorg där Jesus får vara det fasta ankaret. Här finns Sånger för uppsträckta, knäppta, utsträckta och inbjudande händer. Ledstjärnan har varit att allt ska kunna användas av församlingar i olika sammanhang, från gudstjänst till konsert och allt däremellan. En av sångerna, ”I stormen”, är på ett särskilt sätt sprungen ur livet, ett liv som också innehåller mörker och kamp. Under en period av smärta och ovisshet växte “I stormen” fram, när jag satte mig vid pianot och lät tårarna strömma. Det handlar om att mitt liv får vara en lovsång, att jag väljer att tillbe Gud med mitt liv – oavsett hur det ser ut.

Kan du säga något om den gamla psalm som finns på skivan.
Sången “För evigt vill jag sjunga” skrevs för 150 år sedan av Robert Lowry som också skrivit sånger som ”O hur saligt att få vandra” och ”Brist ut min själ i lovsångsljud”. Texten är fantastisk och har en poetisk, vacker ådra och ett innehåll som jag attraheras av. Jag tror vi behöver sjunga både gamla och nya sånger. Formuleringar och uttryck i många av de gamla sångerna berikar och det är nog en anledning till att jag ville ha med den sången.

Det finns en ny version på Pärleporten”, som vi släppte i vintras. Hur ser du på att ge äldre sånger en ny klädnad?
Jag tycker det är ok. Jag tror att vi ibland har sjungit en sång så många gånger att vi inte längre reflekterar över vad den egentligen handlar om eller vill förmedla. Men när vi ger nya kläder till en gammal sång i form av t ex en ny melodi lyfts texten fram igen och “upptäcks” på nytt. Den respons som vi har fått på ”Pärleporten” visar just det. Människor har hört av sig och berättat hur den innerliga versionen av en sådan gammal sång gett en helt ny mening och texten en ny dimension. Det tycker jag är fantastiskt!

Vad är ditt budskap till Guds församling idag då det gäller tillbedjan?
Jag tänker att vi behöver bredda vår förståelse för vad tillbedjan är så att vi inte hamnar i diskussioner om sångstilar eller sångval. Allt handlar egentligen om kärlek, kärleken till en person och kärleken till varandra. Det är inte musiken som är kärnan. Det är Jesus som är kärnan. ”Av honom, genom honom och till honom är allting. Hans är äran i evighet. Amen.” (Rom 11:36)

Intervjuare: AnnaMaria Bergqvist